Så många har kritiserat för att jag flyttade för en mans skull. För att jag lämnade mina barn för kärleken. Så var det inte. Han bor här och han är anldeningen att jag hittade igen Östergötland på kartan och började tillbringa tid här. Men han var inte inblandad i beslutet att flytta. Jag berättade att jag funderade kring det och han lät det vara mitt eget beslut helt och hållet. visst sa han först, när beslutet var taget, att jag kunde flytta in hos honom. Men den tanken insgå vi båda rätt snart att den var dummare än dummast. Det var inte honom jag behövde. Jag behövde bli hel, i mig själv, på egen hand.
Att jag valde Östergötland har mer att göra med Lena, min underbara bästa vän som visade sig bo bara 3 mil från kärleken - vi kände varandra via nätet innan L.
Kärleken har varit en bergodalbana från första början. Jag var trasig. Medicinerna gjorde mig ännu värre. Att han finns kvar är ett under, att vi kommit till ro är ett under och att kärleken bestått är ett under. Det har funnits tider då vi inte träffats alls, då jag trott det varit över för alltid. Men på något sätt har vi ändå hållt fast... Kasnke är det bara så enkelt att vi är menade att vara. Kasnke gör vi slut om 14 dar och aldrig ses mer.
Det jag vet är att han bidragit till att förändra mig och mitt liv till det bättre. Hans närvaro gör att jag tar fram det bästa hos mig så ofta jag kan.
1 kommentar:
vilken kanon berättelse! Det mesta visste jag redan men det var rörande att läsa ändå. Kramizar.
Skicka en kommentar