Namn: Monika
Ålder: 42 - i ett par månader till, strax efter nyårsraketerna så kommer det tårta på monkas bord:)
Bor: i en liten by utanför Mjölby om folkbokföringen är det som avgör, i Linköping om vi ska gå på fakta.
Familj: 2 söner 21 och snart 20 år, en dotter 8 år, sär-sambo och två bonusgrabbar 12 och 13. Samt hund och två katter.
Gör: Jobbar 50% som skolsköterska på gymnasiet och timtid på sjukvårdsrådgivning.
Om jag vore en dryck skulle jag vara: En Zingo - en kall:)
Men jag önskar att jag istället vore: en vitamindrink
Gillar:´Det enkla i livet, det lilla, stillhet och närhet. Och jag gillar att skratta, le och bry mig om.
Gillar inte: Pengahets, roffaåtsig-attityd, orättvisor
Innan jag fyller 40 år: Där har jag varit och mitt mål när jag var 30 var att innan 40 skulle jag ha egen häst. Det hade jag inte men är lycklig ändå:)
Bra på: Lyssna, ge kloka råd, tänka till - åt andra. Bra på att vara blond, flamsig och oredig när det gäller mig själv:) Bra på att ta vara på ögonblicken i livet.
Mindre bra: Att hålla orken uppe, har ofta lite mer stökigt än jag önskar även om det är 100 ggr bättre än när jag var sjuk - vilket säger lite om hur det var då.
Kännetecken: Blond, leende och nära till skratt. Sällan senaste snitt på kläderna men med den rakaste ryggen som stan skådat sen korsetternas tid. Mina 171 cm syns tydligt. Antingen högklackat eller praktiska fotriktiga skor - och utifrån det kan man avgöra hur EDS-kroppen mår:)
söndag 31 oktober 2010
Ja mamma
det är ok när mina barn säger så. Men när min särbo får för sig att säga det blir jag helt rabiat! det är i särklass det värsta jag vet, vilket han såklart vet.
OM det vore så att jag verkligen lät som en mamma, så skulle jag inget säga men det är faktiskt inte så att jag behöver en tankeställare hur jag låter.
Det som utlöste det hela idag var följande: Jag hade dammsugit, torkat golven och skrubbat hela köket - ett städryck som var välbehövligt efter en vecka där jag själv varit lite medtagen och där särbon haft ordentliga besvär med sin klena rygg.
Så sitter jag i soffan och pustar lite med golven torkar och L öppnar dörren till skåpet i bokhyllan. Lägg märke till: BOKHYLLAN!!
Där tar han fram ett par rena strumpor. Han har alltså lagt in ren tvätt där den bara inte syns.
Så jag säger: kanske vi ska göra ett ryck och städa iordning i bokhyllan med när jag ändå är i gasen. Och då kommer det: Sen MAMMA...
Och precis DÄR tar min städlust slut. Jag skiter fullständigt i om det är damm i bokhyllan längre. Jag skiter fullständigt i dörrkarmarna som är fulla av smutsiga märken efter "någon annans" söners smutsiga fingrar.
Om jag sagt: "Men herregud, har du lagt tvätt i bokhyllan!!!!!!!!!" med gnällig, gäll röst. Eller: "Men varför i herrans namn har ud inte lagt tvätten på rätt ställe på en gång det går ju mycket fortare" med lite anklagande tonfall. DÅ hade jag förstått "MAMMA". Inte när jag bara helt lugnt konstaterar "ska vi fixa det där när jag ändå är igång", något som han kunde besvarat med: Kan inte du fixa? Kan vi göra det en annan dag? Kan vi bla bla? Eller helt enkelt "Vaddå, jag vill ha min rentvätt i det här skåpet".
Då hade jag sagt "ok" och fortsatt med det jag redan planerat. Nu skiter jag i det. Helt högaktningsfullt. Egentligen har jag lust att ösa ur dammsugarpåsen över golvet med och hälla saft över köksskåpen och ösa kaffepulver över... Barnslig?? Ja förmodligen men jag är jävlar inte hans MAMMA!!
OM det vore så att jag verkligen lät som en mamma, så skulle jag inget säga men det är faktiskt inte så att jag behöver en tankeställare hur jag låter.
Det som utlöste det hela idag var följande: Jag hade dammsugit, torkat golven och skrubbat hela köket - ett städryck som var välbehövligt efter en vecka där jag själv varit lite medtagen och där särbon haft ordentliga besvär med sin klena rygg.
Så sitter jag i soffan och pustar lite med golven torkar och L öppnar dörren till skåpet i bokhyllan. Lägg märke till: BOKHYLLAN!!
Där tar han fram ett par rena strumpor. Han har alltså lagt in ren tvätt där den bara inte syns.
Så jag säger: kanske vi ska göra ett ryck och städa iordning i bokhyllan med när jag ändå är i gasen. Och då kommer det: Sen MAMMA...
Och precis DÄR tar min städlust slut. Jag skiter fullständigt i om det är damm i bokhyllan längre. Jag skiter fullständigt i dörrkarmarna som är fulla av smutsiga märken efter "någon annans" söners smutsiga fingrar.
Om jag sagt: "Men herregud, har du lagt tvätt i bokhyllan!!!!!!!!!" med gnällig, gäll röst. Eller: "Men varför i herrans namn har ud inte lagt tvätten på rätt ställe på en gång det går ju mycket fortare" med lite anklagande tonfall. DÅ hade jag förstått "MAMMA". Inte när jag bara helt lugnt konstaterar "ska vi fixa det där när jag ändå är igång", något som han kunde besvarat med: Kan inte du fixa? Kan vi göra det en annan dag? Kan vi bla bla? Eller helt enkelt "Vaddå, jag vill ha min rentvätt i det här skåpet".
Då hade jag sagt "ok" och fortsatt med det jag redan planerat. Nu skiter jag i det. Helt högaktningsfullt. Egentligen har jag lust att ösa ur dammsugarpåsen över golvet med och hälla saft över köksskåpen och ösa kaffepulver över... Barnslig?? Ja förmodligen men jag är jävlar inte hans MAMMA!!
lördag 30 oktober 2010
Bonnångest from Hell
Kan inte sova pga ångest som river i mig. Ledsen över sånt som inte längre finns. Sånt som inget betyder egentligen men som smärtar ändå. Ledsen för den lilla bit där vi inte ror åt samma håll även om det inte innebär åt olika håll heller. Tror det gått för långt för att nånsin kunna bli helt som jag önskar. Onöjd. Onödigt. Slöseri. Dumt.
Inte kan jag prata om det heller för det för färdigpratat om. Ord tjänar inget till längre känns det som. Det kommer va så här till vi tröttnar bara.
Ångesten har talat.
Inte kan jag prata om det heller för det för färdigpratat om. Ord tjänar inget till längre känns det som. Det kommer va så här till vi tröttnar bara.
Ångesten har talat.
torsdag 28 oktober 2010
Omtanke kan göra ont
Jag vet det är av kärlek, och jag tar emot det av kärlek och med glatt hjärta men i samma stund så svider det nåt så förbannat för det lilla som inte är klart och som jag ibland tror aldrig kommer att bli det.
Om att dela med sig
Igår fick jag en fantastisk gåva av en vän. I helgen fick jag en annan. Julsaker av en och en massa grejjer till min dotter av en annan. Jag känner mig verkligen grymt bortskämd och lyckligt lottad, som har såna vänner.
Min farmor som var en speciell och fin kvinna med stort hjärta berättade en gång om hur "någon", minns inte om det var en man eller kvinna, kom och tiggde hos henne. Farmor hade inte mycket själv, men sa: vi delar på det lilla jag har och så fick personen en slant och gav sig av. för henne var det självklart att man delar med sig. Likadant är det för mina föräldrar. De har inget överflöd men har någon det knapert, så delar de med sig av det de har.
Det är klart att det format mig till den jag är idag. Jag är också en sån som gärna delar med mig. Att ge mig själv är inte lika viktigt, jag har ju så jag klarar mig och glädjen att veta att någon annan har det bra är större än en glädjen över en ny blus.
Till vissa kommer Tomten tidigt igår:)
Min farmor som var en speciell och fin kvinna med stort hjärta berättade en gång om hur "någon", minns inte om det var en man eller kvinna, kom och tiggde hos henne. Farmor hade inte mycket själv, men sa: vi delar på det lilla jag har och så fick personen en slant och gav sig av. för henne var det självklart att man delar med sig. Likadant är det för mina föräldrar. De har inget överflöd men har någon det knapert, så delar de med sig av det de har.
Det är klart att det format mig till den jag är idag. Jag är också en sån som gärna delar med mig. Att ge mig själv är inte lika viktigt, jag har ju så jag klarar mig och glädjen att veta att någon annan har det bra är större än en glädjen över en ny blus.
Till vissa kommer Tomten tidigt igår:)
tisdag 26 oktober 2010
Bloggvänner
Jag som under många år inte alls förstått vitsen med bloggande är nu sååå glad! Visserligen hinner jag varken skriva eller läsa kanske i den utsträckningen jag skulle önska, men det ger mig såååå mycket. Båda att få skriva av mig och att läsa om andra. Några har trillat rakt in i mitt hjärta, för att jag känner en "medsysterlighet" i liknande tankar och liknande öden.
Som den lite försiktiga "ursäkta att jag stör" typen jag är, så känner jag mig ofta lite bortkommen när jag skriver en kommentar hos någon första gångerna men så glad jag är att jag vågade börja göra det!! Och jag är glad för de kommentarer jag får här såklart, eller via mail och fb som en del väljer att göra.
Tänk att det finns en hel "bunt" tjejer som jag aldrig träffat, som faktiskt ger mig en massa, massa glädje av att finnas här i cyberrymden. Visst är det fantastiskt:)
Som den lite försiktiga "ursäkta att jag stör" typen jag är, så känner jag mig ofta lite bortkommen när jag skriver en kommentar hos någon första gångerna men så glad jag är att jag vågade börja göra det!! Och jag är glad för de kommentarer jag får här såklart, eller via mail och fb som en del väljer att göra.
Tänk att det finns en hel "bunt" tjejer som jag aldrig träffat, som faktiskt ger mig en massa, massa glädje av att finnas här i cyberrymden. Visst är det fantastiskt:)
måndag 25 oktober 2010
Tankar om kärlek och förhållande
JAg skrev dessa tankar till en kär vän i hennes blogg, men jag tycker att fler kan behöva läsa mina tankar kring hur ett förhållande ska vara, eller inte vara kanske.
Ofta har man känslan av att man lever i en strid istället för i en dans tillsammans. Det är det jag berör här:
Livet är inget krig där nån går vinnande ur striden. Kärleken är inte en kamp för att få vara den man är. Självklart kan det inte vara så enkelt som när man bara är två och bara har varandra och sig själv att ta hänsyn till men när vardagen blir en strid där man ständigt antingen går i försvar eller till attack -då är det inte rätt helt enkelt. (Förtydligar att min vän har en stor, utvidgad familj).
Med den man älskar ska man kunna få vara sitt sämsta jag och ändå vara ok. Man kanske inte känner sig älskad och uppskattad varje dag men man vet att det ändå finns där. Och man drar och strävar åt samma håll även om man ibland har olika uppfattning hur man når dit.
Man kanske inte är bubblande lycklig varje dag men man hittar lätt känslan om man söker den. Den finns inom en och i luften omkring en och i allt vackert man ser.
Det är fler vardagar än lördagar på em vecka och det är fler vardagar än lördagar i ett förhållande men vardagen ska vara en lugn trygg visshet att lördag blir det. Inte en oro över vilken typ av lördag det blir.
Och det är bara måndag ännu;)
Ofta har man känslan av att man lever i en strid istället för i en dans tillsammans. Det är det jag berör här:
Livet är inget krig där nån går vinnande ur striden. Kärleken är inte en kamp för att få vara den man är. Självklart kan det inte vara så enkelt som när man bara är två och bara har varandra och sig själv att ta hänsyn till men när vardagen blir en strid där man ständigt antingen går i försvar eller till attack -då är det inte rätt helt enkelt. (Förtydligar att min vän har en stor, utvidgad familj).
Med den man älskar ska man kunna få vara sitt sämsta jag och ändå vara ok. Man kanske inte känner sig älskad och uppskattad varje dag men man vet att det ändå finns där. Och man drar och strävar åt samma håll även om man ibland har olika uppfattning hur man når dit.
Man kanske inte är bubblande lycklig varje dag men man hittar lätt känslan om man söker den. Den finns inom en och i luften omkring en och i allt vackert man ser.
Det är fler vardagar än lördagar på em vecka och det är fler vardagar än lördagar i ett förhållande men vardagen ska vara en lugn trygg visshet att lördag blir det. Inte en oro över vilken typ av lördag det blir.
Och det är bara måndag ännu;)
Det man läser hos andra
ger ju lätt tankar hos sig själv. JAg har läst om att våga hoppa och jag har läst om att våga bryta upp idag - bland annat.
Jag stod länge, länge i vänt-läge. Jag stod inte ens på hållplatsen och såg tågen passera utan jag stod på vänt i nån jäkla liten skrubb utan fönster. Inklämd och glömd. Jag tror jag väntade dels på att någon skulle leda mig ut, dels på att dörren liksom bara skulle öppna sig.
När jag väl kom ur vänt-läget så inte bara hoppade jag och inte bröt jag bara upp. Jag kastade mig iväg jädrar anåda, ut i friskluften, friheten, det okända och bröt med allt, allt, allt som var mig kärt och nära. Ingen totl brytning, men en så stor brytning att jag var tvungen att tänka till, se mig om, värdera och bestämma.
Det tog månader av ensamhet, ångest och ett tvingande att bara sätta ena fotn framför den andra och fortsätta att gå, innan jag började klura ut vad JAG ville, var JAG var på väg.
Jag behöver fortfarande se till att jag hoppar emellanåt. Och kanske jag behöver bryta upp och starta om nån gång igen. Men jag lever, mer än jag gjort på mycket länge. Jag vågade!!
Jag stod länge, länge i vänt-läge. Jag stod inte ens på hållplatsen och såg tågen passera utan jag stod på vänt i nån jäkla liten skrubb utan fönster. Inklämd och glömd. Jag tror jag väntade dels på att någon skulle leda mig ut, dels på att dörren liksom bara skulle öppna sig.
När jag väl kom ur vänt-läget så inte bara hoppade jag och inte bröt jag bara upp. Jag kastade mig iväg jädrar anåda, ut i friskluften, friheten, det okända och bröt med allt, allt, allt som var mig kärt och nära. Ingen totl brytning, men en så stor brytning att jag var tvungen att tänka till, se mig om, värdera och bestämma.
Det tog månader av ensamhet, ångest och ett tvingande att bara sätta ena fotn framför den andra och fortsätta att gå, innan jag började klura ut vad JAG ville, var JAG var på väg.
Jag behöver fortfarande se till att jag hoppar emellanåt. Och kanske jag behöver bryta upp och starta om nån gång igen. Men jag lever, mer än jag gjort på mycket länge. Jag vågade!!
söndag 24 oktober 2010
När jag har riktig PMS
då vet inte jag vad som är vettigt och vad jag verkligen vill eller vad som är PMSspöken.
Nu har ändå rätt lindrig PMS mot förr innan jag fick rätt medicin för sköldkörteln, och innan har jag raddor av dåliga beslut och dumma händelser som alla kunde kopplas till "den tiden i månaden". Mångamenar att ja det är ju behändigt att ha något att skylla på, men åtminstone jag hade ju hellre haft det hela ogjort än behövt skämmas eller leva med det dåliga beslutet i evighet.
Nu är det så lindrigt att jag kan bita ihop och vänta och se om jag tycker likadant om vad det nu gäller, en vecka senare. Om ingen retar mig. För då är det såååå nära att jag biter till, hårt och utan eftertanke. Och alla gånger det händer så är det mig själv jag gör mest illa....
Nu har ändå rätt lindrig PMS mot förr innan jag fick rätt medicin för sköldkörteln, och innan har jag raddor av dåliga beslut och dumma händelser som alla kunde kopplas till "den tiden i månaden". Mångamenar att ja det är ju behändigt att ha något att skylla på, men åtminstone jag hade ju hellre haft det hela ogjort än behövt skämmas eller leva med det dåliga beslutet i evighet.
Nu är det så lindrigt att jag kan bita ihop och vänta och se om jag tycker likadant om vad det nu gäller, en vecka senare. Om ingen retar mig. För då är det såååå nära att jag biter till, hårt och utan eftertanke. Och alla gånger det händer så är det mig själv jag gör mest illa....
lördag 23 oktober 2010
PMS
Det är sällan nu men jag äter inte min rätt medicin för tillfället utan "nöd medicinen"... Känner hur stubinen brinner fort och bara väntar på en anledning att säga PANG.
Ingen trevlig donna idag. En surpuppa.
Ingen trevlig donna idag. En surpuppa.
fredag 22 oktober 2010
Insikt!
Ibland kommer de bara, insikterna varför saker och ting är som det är...
I flera år levde jag med ett konstant gnagande samvete om att inte räcka till om att vara fel om att försöka lite till och lite till fast det inte gick.
Så kom det någon i livet som såg och sa att jag var bra som det var, att jag inte behövde göra mer än jag kunde och att jag var att lita på.
Det har tagit 4 år att förstå att det är så det är....
I flera år levde jag med ett konstant gnagande samvete om att inte räcka till om att vara fel om att försöka lite till och lite till fast det inte gick.
Så kom det någon i livet som såg och sa att jag var bra som det var, att jag inte behövde göra mer än jag kunde och att jag var att lita på.
Det har tagit 4 år att förstå att det är så det är....
När mannen är trälig och tråkig
så är det inte ALLTID han som är orsaken. Han kanske inte ens ÄR trälig och tråkig.
Hade idag en "flash" av "han är less på mig". Den gick över när han kom och stack åt mig ett lite paket med kola som han ärligt snott av sina söner.
Det är de små sakerna i vardagen som göret;)
Hade idag en "flash" av "han är less på mig". Den gick över när han kom och stack åt mig ett lite paket med kola som han ärligt snott av sina söner.
Det är de små sakerna i vardagen som göret;)
Rastlös
JAg är inte av sorten som kan njuta av att det bara är helg och att det är ok att inget göra... JAg klättrar på väggarna inombords! Kanske åka till akutmottagningen och erbjuda sig att blanda dropp eller ta prover?
Men sånt volontärarbete funkar ju inte så jag fortsätter att sucka. Vill ha nåt att bita i!!
Men sånt volontärarbete funkar ju inte så jag fortsätter att sucka. Vill ha nåt att bita i!!
Grottbjörnens folk
Är det från grottmännen/kvinnorna som behovet av lite ensamhet ibland kommer?? Att gå i ide, stänga dörren, stänga av en liten stund....
Just nu längtar jag efter lite "bara vara"....
Just nu längtar jag efter lite "bara vara"....
torsdag 21 oktober 2010
Ibland undar man
Vi var och köpte hundmat och det blev lite brått när vi kom hem. Älsklingen skulle med sonen på en grej i skolan och jag skulle iväg och pumpa ett däck och handla några smågrejjer. Så säger älsklingen när han släpper av mig vid bilen: Ta med hundmaten också. OK - baxar ut ur hans bil och in i min. Sen täcker jag.... Varför??
När han kommer från skolan så parkerar han inne på gården. JAg parkerar ute på den allmänna parkeringen som är mer än dubbelt så långt från dörren. Det är alltså bättre att JAG kånkar långt än att han kånkar kort bit??
Kan det vara en sån där "det tänkte jag inte på"??
När han kommer från skolan så parkerar han inne på gården. JAg parkerar ute på den allmänna parkeringen som är mer än dubbelt så långt från dörren. Det är alltså bättre att JAG kånkar långt än att han kånkar kort bit??
Kan det vara en sån där "det tänkte jag inte på"??
Många mil blir det
Idag skulle jag åka till Norrköping för att skriva på pappren för mitt nya jobb. Det är LÄTT att hitta dit, nästan raka spåret bara. ÄNDÅ lyckadse jag köra fel, fick vända i en rondell och åka tillbaka - en omväg som tog några minuter.
Efter mötet där, trevligt möte!!, så skulle jag till svärmor och ja... jag har ju såklart varit dit flera gånger men kört själv har jag inte. Och OPPSS!! där var ju skylten - samma procedur: till närmaste rondell, vända och tillbaka.
Jag minns första sommaren i Linköping. Sååå mycket rondellåkande har sällan skådats denna värld! Jag misstänker det kan bli så i nya standen med.
Många mil extra blir det med tiden:)
Efter mötet där, trevligt möte!!, så skulle jag till svärmor och ja... jag har ju såklart varit dit flera gånger men kört själv har jag inte. Och OPPSS!! där var ju skylten - samma procedur: till närmaste rondell, vända och tillbaka.
Jag minns första sommaren i Linköping. Sååå mycket rondellåkande har sällan skådats denna värld! Jag misstänker det kan bli så i nya standen med.
Många mil extra blir det med tiden:)
onsdag 20 oktober 2010
Dags att dela med sig?
JAg har 3 jobb nu. Jag fick jobbet jag sökte idag alltså!! 3 jobb. När många inte får ett endaste ett. Nu är det ju på deltid alla tre och så kanske inte så många vill ha det, men för mig så ingår det hela i en plan... Min första skola är "mitt riktiga jobb". Där vill jag utvecklas, vara kvar, få till kanske 75% inom några år. Mer är inte möjligt, det är jag rätt säker på. Så därför vill jag ha det jobb jag fick idag, som är likadant men på en annan skola och bara 20%. En dag i veckan i grannstaden. En dag i veckan när jag kan besöka min svärmor och göra nåt helt annat. Det är perfekt.
Mitt tredje jobb, det är för att få ihop ekonomin just nu. JAg vill inte jobba kvällar och helger, inte bara sitta i telefonen. Men när det inte blir så ofta så är det ett roligt jobb det med:)
Men jag inser att jag är grymt bortskämd med att faktiskt lyckas och kanske finns det en å annan som fnyser och rynkar på näsan. Men jag har inte fått mina meriter i ett cornflakespaket, och inte har jag knullat mig till dem heller!! Jag har arbetat, visat vad jag kan och samtidigt gjort allt, eller det mesta, leende och positiv.
Jag vet vad det är de ser hos mig när jag söker och när vi träffas och jag vet att det de ser är det de får...
Mitt tredje jobb, det är för att få ihop ekonomin just nu. JAg vill inte jobba kvällar och helger, inte bara sitta i telefonen. Men när det inte blir så ofta så är det ett roligt jobb det med:)
Men jag inser att jag är grymt bortskämd med att faktiskt lyckas och kanske finns det en å annan som fnyser och rynkar på näsan. Men jag har inte fått mina meriter i ett cornflakespaket, och inte har jag knullat mig till dem heller!! Jag har arbetat, visat vad jag kan och samtidigt gjort allt, eller det mesta, leende och positiv.
Jag vet vad det är de ser hos mig när jag söker och när vi träffas och jag vet att det de ser är det de får...
Jag kommer aldrig att välja att dö
Väldigt länge har jag alltid haft döden som en "nödutgång", en bakdörr att smita ut genom ifall det skulle bli för jävligt. Ibland har det varit aktiva tankar, men det har aldrig varit några verkliga planer för den som förstår skillnanden. Oftast har det bara funnits där, som en nödlösning, en tanke.
Många säger att det är omtanken om barnen som hållit dem kvar och visst har det varit så för mig med men inte bara. Det har funnits stunder när jag tyckt att barnen har det bättre utan mig men det som alltid slagit mig tillsist är, att grabbarnas pappa kommer aldrig att finnas för dem där på det sätt jag önskar, hoppas och tycker att en pappa sak - så den tanken har liksom fallit snabbt då.
Vid ett tillfälle i livet, som jag berättat om tidigare, så var jag helt enkelt inte förmögen att göra mig något. All handlingskraft tog bara totalt slut, hela jag stängdes totalt av och det lilla jag gjorde gjordes av autopiloten i mig (jag tänker på tillfället, när jag trodde att mina söner verkligen låg bakom en socanmälan och att de tyckte att jag aldrig brytt mig om dem...).
Det är så skönt att ha kommit till insikten, att jag aldrig nånsin kommer att göra mig något. Jag kommer leva till jag dör av mig själv på ett eller annat sätt, men inte för att jag väljer det.
Varför?? Dels så har jag kommit på att jag är skyldig mina underbara barn såååå mycket mer, dels så har jag ett ansvar mot honom jag lever med, som haft döden som sällskap genom nästan hela livet. Hans väg har kantats av dödsfall: hans syster, hans dotter, ett flertal vänner och släktingar. Alla har gått i förtid om man säger.
Jag har inte haft nog respekt för döden, vad den gör mot andra än den drabbade. Tack för den insikten!
Många säger att det är omtanken om barnen som hållit dem kvar och visst har det varit så för mig med men inte bara. Det har funnits stunder när jag tyckt att barnen har det bättre utan mig men det som alltid slagit mig tillsist är, att grabbarnas pappa kommer aldrig att finnas för dem där på det sätt jag önskar, hoppas och tycker att en pappa sak - så den tanken har liksom fallit snabbt då.
Vid ett tillfälle i livet, som jag berättat om tidigare, så var jag helt enkelt inte förmögen att göra mig något. All handlingskraft tog bara totalt slut, hela jag stängdes totalt av och det lilla jag gjorde gjordes av autopiloten i mig (jag tänker på tillfället, när jag trodde att mina söner verkligen låg bakom en socanmälan och att de tyckte att jag aldrig brytt mig om dem...).
Det är så skönt att ha kommit till insikten, att jag aldrig nånsin kommer att göra mig något. Jag kommer leva till jag dör av mig själv på ett eller annat sätt, men inte för att jag väljer det.
Varför?? Dels så har jag kommit på att jag är skyldig mina underbara barn såååå mycket mer, dels så har jag ett ansvar mot honom jag lever med, som haft döden som sällskap genom nästan hela livet. Hans väg har kantats av dödsfall: hans syster, hans dotter, ett flertal vänner och släktingar. Alla har gått i förtid om man säger.
Jag har inte haft nog respekt för döden, vad den gör mot andra än den drabbade. Tack för den insikten!
tisdag 19 oktober 2010
Vilken underbar dag:)
Så fort det kan vända!! visserligen fick jag börja dagen med att pumpa däck - nästan helt tomt idag med! Och visserligen kom jag liiiite försent till anställningsintervjun, men det var inte pga att jag var sent ute utan för att det itne var lätt att hitta parkeringsplats! Det hade de full förståelse för och birtädande rektor var liksom jag själv från Norrland, och bara en sån grej gör att man känner ett "band" liksom:) Hon hade sin son, 21 år, kvar i Norrland hon med och vi pratade lite om saknad och växa till vuxen...
Intervjun kändes väldigt bra, jag tror jag får det... OM det inte är så att det finns nån erfaren syster i närheten som kniper det, men nä - så får det inte bli:)
Sen åkte jag till ett möte med min ordinarie skola, träffaade en elev och därefter fick jag inredningen till mitt rum! Ekonomichefen skrev i mailet att jag fick en lite porrig inredning - så bra hon läst mig;) Färgskalan går i lila-rosa och det låter ju helt gräsligt men det passar faktiskt! Nu ska jag hitta lite tavlor med och få upp klädhängarna, sen så...:)
Hemma väntade en go man en kärleksfull hund och två hungriga katter. Disken var avklarad så när som på två kastruller och några bestick - det var _inte_ jag som skulle ha diskat redan igår;) Nu väntar vi på att "någon" ska fixa middan åt oss. Undrar vad vi får??
Intervjun kändes väldigt bra, jag tror jag får det... OM det inte är så att det finns nån erfaren syster i närheten som kniper det, men nä - så får det inte bli:)
Sen åkte jag till ett möte med min ordinarie skola, träffaade en elev och därefter fick jag inredningen till mitt rum! Ekonomichefen skrev i mailet att jag fick en lite porrig inredning - så bra hon läst mig;) Färgskalan går i lila-rosa och det låter ju helt gräsligt men det passar faktiskt! Nu ska jag hitta lite tavlor med och få upp klädhängarna, sen så...:)
Hemma väntade en go man en kärleksfull hund och två hungriga katter. Disken var avklarad så när som på två kastruller och några bestick - det var _inte_ jag som skulle ha diskat redan igår;) Nu väntar vi på att "någon" ska fixa middan åt oss. Undrar vad vi får??
måndag 18 oktober 2010
Skitdag
De kommer med jämna mellanrum, dagarna då allt knyter sig och där känslan som ställt till det så otroligt många gånger kommer till ytan.
Dagen började med att jag hittade bilen med ena bakhjulet utan luft. Nå det var ingen direkt panik, jag hade en dag på jobbet som inte involverade nån annan än mig på förmiddan, så jag kunde komma sent.
Vad jag inte kom ihåg, var att den parkering som jag stod på kostar pengar dagtid på veckorna... Så nästa gång jag kom ut så fanns där en söt gul remsa på rutan... Jävla skit, jag har inte råd med såna onödiga utgifter.
Feber på jobbet, satt som en urblåst blondin på mötet kl 13 och bidrog ungefär lika mycket till innehållet som ett oskrivet räknehäfte. Timmarna efter gjorde jag sånt där jobb som jag är van att "någon annan" gör. JAg märkte journalmappar och sorterade in de få papper som finns redan. Kände att jag egentligen inte orkade vara där men timmarna ska göras och att sjukskriva sig finns inte på kartan.
Så kommer mannen och hämtar mig, han har fixat punkat på min bil och köpt en kompressor åt mig, att ha i bilen fall det blir lufttomt en annan gång - snällt!!
Men sen vrider sig allt. Allt han säger retar mig. När han frågar om jag ska hem till mig nåt, så känner jag att han inte vill ah mig hos sig. När han pratar med sin kompis om en förestående resa till London, så retar jag mig på att han inte ens frågar om jag tar hand om alla djuren under tiden.
Dessutom gör han missen så många män gör, kanske kvinnor med men jag har inte upplevt det isåfall... Han börjar retas med mig, för att han märker jag är låg. Han slutar precis sekunden innan jag börjar bitas som tur är.
Men då är jag där. I paniken, flyktkänslan, viljan att ta mitt pick å pack och dra... Och känslan har absolut ingen förankring i något påtagligt, något sant. Den bara kommer, inte så ofta som förr och nu gör jag heller inte alla de dumma saker som jag gjorde då. De som gjorde att förhållandet fick många vassa törnar, det som gjorde att det än idag är ganska skört.
försöker komma på vad det värsta som kan hända just nu är, och det är att jag flippar ur, beter mig illa, skriker och kastar saker. Så alltså är det så här jag kände tex under mina tonår, fast jag inte minns känslan från då. Då agerade jag, nu känner jag?
Än har jag inte kommit på något bra sätt att hantera det hela. Istället sitter jag här och bara skyller på att det är en skitdag i största allmänhet.
Dagen började med att jag hittade bilen med ena bakhjulet utan luft. Nå det var ingen direkt panik, jag hade en dag på jobbet som inte involverade nån annan än mig på förmiddan, så jag kunde komma sent.
Vad jag inte kom ihåg, var att den parkering som jag stod på kostar pengar dagtid på veckorna... Så nästa gång jag kom ut så fanns där en söt gul remsa på rutan... Jävla skit, jag har inte råd med såna onödiga utgifter.
Feber på jobbet, satt som en urblåst blondin på mötet kl 13 och bidrog ungefär lika mycket till innehållet som ett oskrivet räknehäfte. Timmarna efter gjorde jag sånt där jobb som jag är van att "någon annan" gör. JAg märkte journalmappar och sorterade in de få papper som finns redan. Kände att jag egentligen inte orkade vara där men timmarna ska göras och att sjukskriva sig finns inte på kartan.
Så kommer mannen och hämtar mig, han har fixat punkat på min bil och köpt en kompressor åt mig, att ha i bilen fall det blir lufttomt en annan gång - snällt!!
Men sen vrider sig allt. Allt han säger retar mig. När han frågar om jag ska hem till mig nåt, så känner jag att han inte vill ah mig hos sig. När han pratar med sin kompis om en förestående resa till London, så retar jag mig på att han inte ens frågar om jag tar hand om alla djuren under tiden.
Dessutom gör han missen så många män gör, kanske kvinnor med men jag har inte upplevt det isåfall... Han börjar retas med mig, för att han märker jag är låg. Han slutar precis sekunden innan jag börjar bitas som tur är.
Men då är jag där. I paniken, flyktkänslan, viljan att ta mitt pick å pack och dra... Och känslan har absolut ingen förankring i något påtagligt, något sant. Den bara kommer, inte så ofta som förr och nu gör jag heller inte alla de dumma saker som jag gjorde då. De som gjorde att förhållandet fick många vassa törnar, det som gjorde att det än idag är ganska skört.
försöker komma på vad det värsta som kan hända just nu är, och det är att jag flippar ur, beter mig illa, skriker och kastar saker. Så alltså är det så här jag kände tex under mina tonår, fast jag inte minns känslan från då. Då agerade jag, nu känner jag?
Än har jag inte kommit på något bra sätt att hantera det hela. Istället sitter jag här och bara skyller på att det är en skitdag i största allmänhet.
Kaffe....
Öppnar ett nytt paket Gevalia Intensivo, doften sprider sig över köket och jag tar ett djupt andetag bara för att få fylla lungorna och näsan med den underbara doften. Sätter i kaffefiltret - vattnet är redan i behållaren - och räknar skoporna 1-2-3-4.
En kort stund senare börjar bubblet, knattret, gurglet i bryggaren... som gurglande suckar som för vattnet uppåt och fuktar kaffepulvret, blöter det, rinner småningom genom filtret och ner i kannan.
Tar fram en av de gulbruna muggarna, ett loppisfynd med datering från 70-talet. Häller upp kaffet och tar sedan en skvätt kall mellanmjölk i. Inte för lite, det ska vara en rejäl skvätt.
Så tr jag med muggen, sätter mig i sängen med datorn i knät och muggen i handen. Tar en stor klunk och känner hur välmåendet sprider sig i varje fiber av kroppen.
Livselixir. Det är inte sån tokig start på veckan ändå...
En kort stund senare börjar bubblet, knattret, gurglet i bryggaren... som gurglande suckar som för vattnet uppåt och fuktar kaffepulvret, blöter det, rinner småningom genom filtret och ner i kannan.
Tar fram en av de gulbruna muggarna, ett loppisfynd med datering från 70-talet. Häller upp kaffet och tar sedan en skvätt kall mellanmjölk i. Inte för lite, det ska vara en rejäl skvätt.
Så tr jag med muggen, sätter mig i sängen med datorn i knät och muggen i handen. Tar en stor klunk och känner hur välmåendet sprider sig i varje fiber av kroppen.
Livselixir. Det är inte sån tokig start på veckan ändå...
söndag 17 oktober 2010
Jag tål inte vara sjuk!
Under de år som jag var sjukskriven och hemma mesta tiden, helt eller delvis, så var jag såklart också förkyld ibland. Men det rann liksom bara förbi, det var inte så stor skillnad. Ont hade jag iallafall, trött var jag ändå. Det spelade som ingen roll om jag var oförkyld eller förkyld nästan.
Nu sen jag blev frisk från värk och trötthet så tål jag ingenting! Jag får panik i kroppen, jag vill skrika, fäktas, protestera - jag VILL inte vara sjuk! Jag vill orka som vanligt, jag vill inte ha ont igen, inte vara orkeslös igen.
Ändå vet jag ju att en förkylning, det får man. alla får det nån gång. Det går över, det stannar inte i flera år som "det där andra" gjorde. Rent logiskt vet jag det. Men kroppen fattar inte min hjärnas logik märker jag, för jag är lika panikig ändå.
Nu sen jag blev frisk från värk och trötthet så tål jag ingenting! Jag får panik i kroppen, jag vill skrika, fäktas, protestera - jag VILL inte vara sjuk! Jag vill orka som vanligt, jag vill inte ha ont igen, inte vara orkeslös igen.
Ändå vet jag ju att en förkylning, det får man. alla får det nån gång. Det går över, det stannar inte i flera år som "det där andra" gjorde. Rent logiskt vet jag det. Men kroppen fattar inte min hjärnas logik märker jag, för jag är lika panikig ändå.
lördag 16 oktober 2010
Jag älskar honom
Han säger så dumma kommentarer så jag rodnar och vrider mig av skratt samtidigt. Han har en humor som inte alla förstår, som är rå, låg och rätt ful. Och det gör mig inget. Tvärtom! Han får mig att bli lättare, snällare och öppnare än någon lyckats med innan.
Jag - jag ger honom lätthet, glädje och kärlek i mått han inte visste fanns.
Jag vill aldrig vara utan honom....
Jag - jag ger honom lätthet, glädje och kärlek i mått han inte visste fanns.
Jag vill aldrig vara utan honom....
Men vad äääär det här??
Här planerar jag för en kväll med bara mannen (å hunden å katterna), köper färskpasta, fläskfilé och godsaker och vad händer?? Han åker till sin mamma!! :O))
Fast det är helt ok det med;) Hunden och jag har just varit på promenad och istället för filé blir det ägg och bacon... nästan lika gott ju. Han kommer nog hem och hinner mysa lite innan natten slår sig till ro:)
Fast det är helt ok det med;) Hunden och jag har just varit på promenad och istället för filé blir det ägg och bacon... nästan lika gott ju. Han kommer nog hem och hinner mysa lite innan natten slår sig till ro:)
fredag 15 oktober 2010
När flyter är i luften
då är lyckan varje dag, om man är positiv som fan så går allting bra.
ALLTING SOM JAG VILL KAN JAG GÖRA AAAAA :D
Precis så känner jag mig nu. Inte en smula mindre och inte ett uns mer än så. Precis. Sagt på öschöstska.
Så här ser min närmaste plan ut: Öka mina 30% på nuvarande skola till 50%. Undervisa 10%. Ny skola 20%. då tjänar jag tillräckligt för allt jag behöver OCH jag kan fortfarande styra min tid så jag kan vara hemma hos mina barn ofta - det allra viktigaste för att jag ska känna mig som jag nyss beskrev.
Plan två är att skippa egen lya här och ha en hos barnen istället, ev dela med ena sonen. Och med det slutar jag med en upprepning:
ALLTING SOM JAG VILL KAN JAG GÖRA AAAAA :D
ALLTING SOM JAG VILL KAN JAG GÖRA AAAAA :D
Precis så känner jag mig nu. Inte en smula mindre och inte ett uns mer än så. Precis. Sagt på öschöstska.
Så här ser min närmaste plan ut: Öka mina 30% på nuvarande skola till 50%. Undervisa 10%. Ny skola 20%. då tjänar jag tillräckligt för allt jag behöver OCH jag kan fortfarande styra min tid så jag kan vara hemma hos mina barn ofta - det allra viktigaste för att jag ska känna mig som jag nyss beskrev.
Plan två är att skippa egen lya här och ha en hos barnen istället, ev dela med ena sonen. Och med det slutar jag med en upprepning:
ALLTING SOM JAG VILL KAN JAG GÖRA AAAAA :D
torsdag 14 oktober 2010
Fröken monka
Men nu ska jag ju inte lära själv utan göra tvärtom, ösa från mitt kunnande till andra som inte vet något alls om ämnet. Skrämmande spännande!!
Vackraste hunden
onsdag 13 oktober 2010
Nu vet jag varför jag ville he en BMW
Innan jag träffade älsklingen så skojjade vi på jobbet... Vi var flera som var singlar och några var nog rätt heta i dejtingdjungeln. Inte jag!! såklart;) Eller faktiskt, jag hade kommit till den där punkten redan då jag inte ville mer, utan hade stängt dörren om mig och lagt mig i TV-soffan.
Iallafall så var arbetskamraterna lite enträgna att "fasen monka, du måste ju träffa nån du med". Och då raddade jag upp en lång lista med krav på en blivande man... Bara för att jag anser att såna listor är helt galet fåniga. Men just där och då så passade det och blev lite talande för hur ogärna jag träffade nån.
Iallafall, det absolut viktigaste på listan, det var att mannen hade en BMW. Mycket annat var liksom lite luddigt och det mesta var nog OK bara han hade en BMW... Självklart skrattade vi gott åt det och det var en del gånger jag fick höra: Har du åkt nån BMW nyligen då.
Så träffade jag älsklingen som just då inte hade nån bil alls. Och jag skojjade lika med honom - den som läst förra inlägget vet att jag inte skulle bli kär eller ens dejta honom. Enda chansen att få mig på kroken det var att ha en BMW annars var killen chanslös.
Vad köpte han? SJÄLVKLART!! En BMW:) En stor i 700-serien, riktigt snygg men jag åkte aldrig i den. Sen har han haft en gammal Opel corsa, en Ford Probe och en Volvo 740 - bla (jaaaa, han gillar bilar och är uppvuxen under en motorhuv).
Men så idag, så har han köpt en "ny" BMW 523 (självklart inte ny, ingen av oss är rik på pengar) och vi har varit ute och åkt. Och nu vet jag precis varför jag sa det där om BMWn en gång för länge sen.
Vilken körglädej och vilken åkglädje! Vi kunde viska till varandra och halvdöva jag behövde inte säga "va" en enda gång. Vi svävade fram över asfalten och... ja lite för fort ibland men det får man ju bara hålla koll på. Farthållare passar ju fint då:)
en stabil bil som ligger bra på vägen - det är annat är Opel Corsa det!
Nu kommer jag återuppta min gamla dröm om en egen BMW en dag...
Iallafall så var arbetskamraterna lite enträgna att "fasen monka, du måste ju träffa nån du med". Och då raddade jag upp en lång lista med krav på en blivande man... Bara för att jag anser att såna listor är helt galet fåniga. Men just där och då så passade det och blev lite talande för hur ogärna jag träffade nån.
Iallafall, det absolut viktigaste på listan, det var att mannen hade en BMW. Mycket annat var liksom lite luddigt och det mesta var nog OK bara han hade en BMW... Självklart skrattade vi gott åt det och det var en del gånger jag fick höra: Har du åkt nån BMW nyligen då.
Så träffade jag älsklingen som just då inte hade nån bil alls. Och jag skojjade lika med honom - den som läst förra inlägget vet att jag inte skulle bli kär eller ens dejta honom. Enda chansen att få mig på kroken det var att ha en BMW annars var killen chanslös.
Vad köpte han? SJÄLVKLART!! En BMW:) En stor i 700-serien, riktigt snygg men jag åkte aldrig i den. Sen har han haft en gammal Opel corsa, en Ford Probe och en Volvo 740 - bla (jaaaa, han gillar bilar och är uppvuxen under en motorhuv).
Men så idag, så har han köpt en "ny" BMW 523 (självklart inte ny, ingen av oss är rik på pengar) och vi har varit ute och åkt. Och nu vet jag precis varför jag sa det där om BMWn en gång för länge sen.
Vilken körglädej och vilken åkglädje! Vi kunde viska till varandra och halvdöva jag behövde inte säga "va" en enda gång. Vi svävade fram över asfalten och... ja lite för fort ibland men det får man ju bara hålla koll på. Farthållare passar ju fint då:)
en stabil bil som ligger bra på vägen - det är annat är Opel Corsa det!
Nu kommer jag återuppta min gamla dröm om en egen BMW en dag...
tisdag 12 oktober 2010
Dejtingprogram i all ära...
Jag skrattade så jag tjöt när jag läste min goda väns blogg nyss, ni kan läsa själva här: http://blogg.aftonbladet.se/alltelleringet
Och jag bara måste berätta om när jag träffade min älskling för första gången. Vi träffades på sajten "kamrat" och dit sökte jag mig just för att jag inte alls var ute efter att träffa någon och hellre ville hitta en tjejkompis att gå ut med nån gång och att bara hitta nätkontakter att prata bort en stund med. Och det gjorde jag! Jag pratade med Mia som flyttat från Skåne till Sundsvall (var tog hon vägen? Eller var toig jag vägen kanske?) Jag pratade med en distriktssköterskekollega i Malmö, en plattformsarbetare i Göteborg, en rolig kille i Ockelbo som bodde granne med Prins Daniels föräldrar och faktiskt har sagt "oj, hej" till kronprinsessan:)
En rolig tid var det! Inte en enda kille norr om Hudiksvall "pratade" jag med, just för att det aldrig skulle kunna komma till "ja men ska vi inte ses nåt". 20 mil då började det kännas "säkert" :)
Så fick jag ett mess från en kille i Linköping. väldigt klok. Sa saker när jag var ledsen som fick mig att se klart och ju mer vi pratade ju mer likheter hittade vi. Snart blev det roliga, glada stunder vid datorn med denne okände man. Och snart satt vi vid msn och tillsist i telefonen - oj så spännande det var, rösten är såååå viktig för mig! Och jag föll som en fura för honom, innan vi ens träffats. Och det var ju så omöjligt! 60 mil bort!!
Så kom tillfället, efter månaders kontakt via nät och telefon. Hans styvfar skulle resa norröver och han kunde följa med... Nån dejt "fika, gå på bio, kram vi ses igen" fanns inte en chans till. Det var att tänka efter: OK, ska jag våga ha en vilt främmande man i mitt hus?? Och ja, jag vågade.
Så kom han och vi hade planerat 3-4 dagar ensamma med tid att lära känna och aaaaaalllt blev precis som vi planerat... eller.... "ssskkkwwwiiiikkkkk" ... ok, vi tar sanningen då;)
Kort sammanfattat: sönerna bråkade med sin far, vägrade vara där, var hemma innan vi var hemma så POFF in med karl i tonårstrubbel, ilska och vardag. Hämta här lämna där, mat på bordet i tid och inte så väldans stort utrymme för hångel kan jag säga... Inte för att JAG är den som gillar hångel alltså;) nej nej, jag är lite småpryd så där... inget sex innan äktenskapet;)
Hur som helst så sitter vi här nu, snart 4 år senare och är faktiskt rätt lyckliga tidvis och stundvis bara helt vanligt nöjda...
så ett råd till dig som dejtar: skippa kaffet, skippa bakandet, skippa ensamtid och se till att bara vara istället.
Och jag bara måste berätta om när jag träffade min älskling för första gången. Vi träffades på sajten "kamrat" och dit sökte jag mig just för att jag inte alls var ute efter att träffa någon och hellre ville hitta en tjejkompis att gå ut med nån gång och att bara hitta nätkontakter att prata bort en stund med. Och det gjorde jag! Jag pratade med Mia som flyttat från Skåne till Sundsvall (var tog hon vägen? Eller var toig jag vägen kanske?) Jag pratade med en distriktssköterskekollega i Malmö, en plattformsarbetare i Göteborg, en rolig kille i Ockelbo som bodde granne med Prins Daniels föräldrar och faktiskt har sagt "oj, hej" till kronprinsessan:)
En rolig tid var det! Inte en enda kille norr om Hudiksvall "pratade" jag med, just för att det aldrig skulle kunna komma till "ja men ska vi inte ses nåt". 20 mil då började det kännas "säkert" :)
Så fick jag ett mess från en kille i Linköping. väldigt klok. Sa saker när jag var ledsen som fick mig att se klart och ju mer vi pratade ju mer likheter hittade vi. Snart blev det roliga, glada stunder vid datorn med denne okände man. Och snart satt vi vid msn och tillsist i telefonen - oj så spännande det var, rösten är såååå viktig för mig! Och jag föll som en fura för honom, innan vi ens träffats. Och det var ju så omöjligt! 60 mil bort!!
Så kom tillfället, efter månaders kontakt via nät och telefon. Hans styvfar skulle resa norröver och han kunde följa med... Nån dejt "fika, gå på bio, kram vi ses igen" fanns inte en chans till. Det var att tänka efter: OK, ska jag våga ha en vilt främmande man i mitt hus?? Och ja, jag vågade.
Så kom han och vi hade planerat 3-4 dagar ensamma med tid att lära känna och aaaaaalllt blev precis som vi planerat... eller.... "ssskkkwwwiiiikkkkk" ... ok, vi tar sanningen då;)
Kort sammanfattat: sönerna bråkade med sin far, vägrade vara där, var hemma innan vi var hemma så POFF in med karl i tonårstrubbel, ilska och vardag. Hämta här lämna där, mat på bordet i tid och inte så väldans stort utrymme för hångel kan jag säga... Inte för att JAG är den som gillar hångel alltså;) nej nej, jag är lite småpryd så där... inget sex innan äktenskapet;)
Hur som helst så sitter vi här nu, snart 4 år senare och är faktiskt rätt lyckliga tidvis och stundvis bara helt vanligt nöjda...
så ett råd till dig som dejtar: skippa kaffet, skippa bakandet, skippa ensamtid och se till att bara vara istället.
Chika
Här är skönheten, den nya hunden i vårt liv:) Jag sitter med ont i ett knä och en höft efter en förmodligen lite väl lång promenad med henne, EDS-kroppen är inte helt överens med dealen. Men det kommer bli bättre och vi är minst två om att promenera med henne.
Hundpromenader kommer ju att hjälpa till i min viktresa nedåt och nu är målet ett jämt 10-tal dagen innan jul.
Kamikaze katten
Lilla Semla har fått nytt namn sen sina bravader genom fönstret. Pojkarna kallar henne Supergirl och Batgirl nu... Och skojjar friskt om att flyga verkade hon klara bra men att hon behöver träna på landningarna. Men sen kramar de henne ordentligt och förklarar för henne att hon inte har några superkrafter och ska akta sig för att göra något sånt igen.
Om jag fick välja en superkraft så tror jag att flyga vore nåt faktiskt! Då kunde jag flyga hem till lillan och natta henne om kvällen och jag kunde sitta och småprata så där mycisgt med mina söner ibland, som jag minns från "förr"...
Om jag fick välja en superkraft så tror jag att flyga vore nåt faktiskt! Då kunde jag flyga hem till lillan och natta henne om kvällen och jag kunde sitta och småprata så där mycisgt med mina söner ibland, som jag minns från "förr"...
måndag 11 oktober 2010
Blir jag aldrig nöjd?
Nä det blir jag faktiskt inte;) Och tack Gode Gud för det! för mig är att bli nöjd detsamma som stagnera och sluta hungra efter utveckling frammåt. Så eftersom jag inte är helt nöjd med mitt ena jobb, så försöker jag göra något åt det! Jag har två planer och jobbar parallellt med båda. Det ena är det jag allra helst vill men som är svårast och som just nu verkar omöjligt att få till och det andra verkar funka väldigt bra. Så bra som nåt kan gå skulle jag vilja säga. Om man inte blir headhuntad då och det har jag bara blivit en gång i livet;)
Jag sökte alltså ett jobb idag, ett att kombinera med skoljobbet. Faktiskt ett exakt lika jobb till:) Och innan jag gick hem ringde de därifrån men jag var ju inte helt beredd på att det skulle gå så fort så jag hade telefonen på ljudlöst och missade dem.... Nå, jag har ringt tillbaka och berättat om min palaver och hoppas att de ringer snabbt igen. Annars ringer jag:)
Mitt mål just nu, medan jag jobbar med "det andra" i bakgrunden och hoppas och bidar min tid, är att jag ska få 20% till på den skola jag har just nu. OCh att jag får dessa 20% på den här andra skolan - som ligger i en grannkommun. Ev försöker jag få 20% på ytterligare en skola så det blir 3 dagar där jag är nu och så en dag vardera på de andra skolorna. Då kan jag plocka bort mitt andra jobb och har roligt varje dag:)
Jag sökte alltså ett jobb idag, ett att kombinera med skoljobbet. Faktiskt ett exakt lika jobb till:) Och innan jag gick hem ringde de därifrån men jag var ju inte helt beredd på att det skulle gå så fort så jag hade telefonen på ljudlöst och missade dem.... Nå, jag har ringt tillbaka och berättat om min palaver och hoppas att de ringer snabbt igen. Annars ringer jag:)
Mitt mål just nu, medan jag jobbar med "det andra" i bakgrunden och hoppas och bidar min tid, är att jag ska få 20% till på den skola jag har just nu. OCh att jag får dessa 20% på den här andra skolan - som ligger i en grannkommun. Ev försöker jag få 20% på ytterligare en skola så det blir 3 dagar där jag är nu och så en dag vardera på de andra skolorna. Då kan jag plocka bort mitt andra jobb och har roligt varje dag:)
söndag 10 oktober 2010
Det är långt till bilen där nere
söndag 3 oktober 2010
Kaffe
Kaffe är bland det viktigaste i livet tycker jag. Dagen kan liksom inte starta utan. Jag jobbar inte bra, om jag inte får mitt kaffe regelbundet.
På mitt ena jobb har de just bytt kaffeautomat och jag säger bara: Snälla Selekta, kom tillbaka!!!
Kaffet vi har nu är SKIT! Det är knappt drickbart och fler och fler tar med eget frystorkat kaffe istället. Ska det vara så?? OM företaget är generöst och bjuder sina medarbetare på kaffe, ska man då inte kunna kräva att det faktiskt är drickbart?? Är det inte deras PLIKT att se till det är bra, så att min arbetsprestation blir optimal? VA?!
Nu har jag en fundering. Ska jag hålla fast vid det dåliga kaffet och sen, om de klagar på min prestation, säga att det faktiskt är kaffets fel.
Eller ska jag ta med eget frystorkat och skicka räkningen för kaffe inköp till ledningen?
Eller ska jag bara göra som jag alltid gjort: vara tyst, dricka mitt kaffe - egenköpt eller deras - och tiga med mig?? ;)
På mitt ena jobb har de just bytt kaffeautomat och jag säger bara: Snälla Selekta, kom tillbaka!!!
Kaffet vi har nu är SKIT! Det är knappt drickbart och fler och fler tar med eget frystorkat kaffe istället. Ska det vara så?? OM företaget är generöst och bjuder sina medarbetare på kaffe, ska man då inte kunna kräva att det faktiskt är drickbart?? Är det inte deras PLIKT att se till det är bra, så att min arbetsprestation blir optimal? VA?!
Nu har jag en fundering. Ska jag hålla fast vid det dåliga kaffet och sen, om de klagar på min prestation, säga att det faktiskt är kaffets fel.
Eller ska jag ta med eget frystorkat och skicka räkningen för kaffe inköp till ledningen?
Eller ska jag bara göra som jag alltid gjort: vara tyst, dricka mitt kaffe - egenköpt eller deras - och tiga med mig?? ;)
fredag 1 oktober 2010
Halvledig morgon
HAr skjutsat kärleken till jobbet och nu väntar jag på att min dag startar. Ett möte kl 10 och sen blir det telefonjobb från halv 4.
Lugn start på dagen är det bästa som finns! Jag har just tappat upp badvatten. Under tiden beställde jag tågbiljetterna för hemresan, skönt ha det klart. Efter badet så väntar nybryggt kaffe - jag knäpper på precis när jag hoppar i och jag kan aldrig sitta så länge så det blir pannstått.
Sen ska jag göra hudvård så det står härliga till med ansiktsbehandling och allehanda fukt, seum, dagkräm och foundation. Det finns en anledning till att det kallas silkeshy efteråt... kanske en läppmask med?? Tid finns ju:) Och pussas gör jag massor så mjuka läppar är väl bra att ha *s*
Det känns verkligen som straten till en riktigt bra dag:)
Lugn start på dagen är det bästa som finns! Jag har just tappat upp badvatten. Under tiden beställde jag tågbiljetterna för hemresan, skönt ha det klart. Efter badet så väntar nybryggt kaffe - jag knäpper på precis när jag hoppar i och jag kan aldrig sitta så länge så det blir pannstått.
Sen ska jag göra hudvård så det står härliga till med ansiktsbehandling och allehanda fukt, seum, dagkräm och foundation. Det finns en anledning till att det kallas silkeshy efteråt... kanske en läppmask med?? Tid finns ju:) Och pussas gör jag massor så mjuka läppar är väl bra att ha *s*
Det känns verkligen som straten till en riktigt bra dag:)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)