Så här är det

Jag är bruden som stack från stan, hittade igen mig själv, min ork och min tro på livet. Sen åkte jag hem igen, med huvudet högt, mod i barm och ny tåga.

Det är dags att gå vidare nu. Bruden som stack är borta och nu står jag stark.

Jag tror att jag har sagt

Det som behövdes kring det jag hade tänkt i den här bloggen. Det känns som att det är nya tankar, nya funderingar som börjar nu som inte har med att jag åkte iväg att göra.
Kanske dags att hoppa till nåt nytt. eller helt enkelt bara leva livet?

JAg fick en utmaning

Att visa hur det ser ut där jag sitter när jag datar. Och DET är en kul utmaning när man lever i kartonger:) det finns egentligen inget här jag vill ska fastna på bild men man kan ju inte skippa en utmaning heller!! Så jag fotade och ladda ner i datorn och vad händer... nån varningstriangel och att servern stoppar bilden!

Jaja, jag förstår piken. ;)

(ska göra nytt försök senare med annat foto)

Jag tänker gå i terapi

Jag måste få hjälp att bena ut en del saker. _Hjälp att hitta kärna av trygghet som jag har inom mig som nu känns fastlåst.

Jag ahr två läger jag prata med nu: Det ena säger glöm idioten, han var inte bra för dig, du blev en annan än den du är.
Det andra säger: Jag vet han var bra också, för du skulle aldrig älska någon genuint dålig. Kanske blev det för mycket för er båda, livet som det var. Kanske hade ni både för mycket i bagaget för att kunna få till det.

Oavsett vilket av lägren som har rätt, om någon ens har det så finns det sanningar där: Jag har mycket i bagaget som jag behöver hjälp att komma till ro med och jag blev till viss del en annan än jag brukar vara. Vem det berodde på, det vet stjärnorna.

Nu ska jag leta mig en terapeut, som JAG kan öppna mig för. Om det var ett svårt jobb att vara sambo-.särbo, så ska gudarna veta att det var nada mot det jag nu måste lösa.

Jag öppnar mig aldrig helt för någon....

Det gör ont, det blir blått, det går bort.

Det är inte ett öppet infekterat sår längre, även om det fortfarande ömmar rejält - särskilt om man petar där för mycket. Ibland behövs dock inte mycket: en tanke, ett ord, en doft... så känns det som om det vore igår och jag räknar dagarna. Det är bra länge sen. Kanske jag överreagerade, kanske jag inte reagerade nog starkt. Vem vet.

Jag antar det blir blått nu, är blått. Det kan det få vara ett tag. Jag står ut med det, bara det läker och inte lämnar några skavsår.

Nä nu börjar jag handla på konsum!!

Jag har blivit sjuk. började med huvudvärk, sen halsont och feber och nu lite ont i kroppen med... Och jag har faktiskt inte träffat nån mer än barnen så gott som sista veckan. Alltså måste det vara nån i kön på ica som smittat mig. Så nu får det faktiskt vara nog, nu börjar jag handla på konsum!!

Det börjar allt bli bättre

Även om jag blir dödligt less på ensamheten ibland, göralösheten, så mår jag rätt bra nu. Jag kan skratta och ha kul, koppla av, hinna med saker, planera - jag håller. Det är så skönt. Skönt att njuta av att ha barnen nära, skönt att göra vardagssaker som tvätta och laga mat. Skönt att känna att jag kanske inte är helt på banan men i allafall på god väg in i startblocken.

Med det bättre måendet kommer en ny typ av tankar, en ny typ av funderingar, en ny typ av insikter. Vissa spar jag som goda hemligheter i mitt innersta. JAG vet, ingen annan behöver...

Jag kommer aldrig att glädjas åt ensamheten, de kommer jag inte. Men jag kommer finna mig i den och jag kommer inte att nöja mig med mindre än att verkligen så det bästa tillsist.

Inom mig

Inom mig kan ingen se
ingen veta
ingen ana
Inom är dörren stängd
nyckel
den har bara jag
Inom mig finns en hemlighet
större än alla
större är störst
Jag bär den ensam
stolt
kärleksfullt
Inom mig kan ingen se
ingen veta
ingen ana

Missnöjd

Det känns som livet står och stampar. Jag bara väntar och väntar, inget händer just nu. Kan inte packa upp kartongerna, för jag ska ju flytta igen, på riktigt den gången. In i det som ska bli mitt hem.

Jobbet... jag vill nog inte åka mellan så här. Det är otroligt skönt att komma ner, det är det. Men resorna är jobbiga och dyra och det är tungt att komma hem och det är svårt att skapa sig ett riktigt liv här när jag bor varannan vecka. Ja, har sökt några jobb. Det finns ingen uppsjö. Bara att vänta och hoppas.

Tyvärr är jag inte en av dem som är helt nöjd med att bara umgås med mina barn, och det är vad jag gör nu mestadels. En kväll ibland med nån kompis, men jag är inte den som orkar åka iväg varje kväll. Och hit kan ingen komma, här är liksom inget hem att ta in nån i. En röra är vad det är här.

Såå jag går runt och är rätt missnöjd. Jag har tappat sugen lite, till det mesta.

Vad är det för mening?

Vem bryr sig, egentligen? Skitsamma. Jag ids inte bråka inte kämpa inte hoppas inte vänta. Skitsamma. Jag bryr mig det är sant men till vilken kostnad? Vilken mening? Varför?

Skitsamma.

Gott Nytt År

Jag älskar någon. Det är gott. Det är liv och hopp. Det är en bra start på ett nytt år med. Fast kärleken inte är ny på något vis. Men stark. Starkare än nåt jag trott var möjligt.

Nu går jag och lägger mig, nära nära mysig, varm dotter:)