Även om jag blir dödligt less på ensamheten ibland, göralösheten, så mår jag rätt bra nu. Jag kan skratta och ha kul, koppla av, hinna med saker, planera - jag håller. Det är så skönt. Skönt att njuta av att ha barnen nära, skönt att göra vardagssaker som tvätta och laga mat. Skönt att känna att jag kanske inte är helt på banan men i allafall på god väg in i startblocken.
Med det bättre måendet kommer en ny typ av tankar, en ny typ av funderingar, en ny typ av insikter. Vissa spar jag som goda hemligheter i mitt innersta. JAG vet, ingen annan behöver...
Jag kommer aldrig att glädjas åt ensamheten, de kommer jag inte. Men jag kommer finna mig i den och jag kommer inte att nöja mig med mindre än att verkligen så det bästa tillsist.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar