Missnöjd

Det känns som livet står och stampar. Jag bara väntar och väntar, inget händer just nu. Kan inte packa upp kartongerna, för jag ska ju flytta igen, på riktigt den gången. In i det som ska bli mitt hem.

Jobbet... jag vill nog inte åka mellan så här. Det är otroligt skönt att komma ner, det är det. Men resorna är jobbiga och dyra och det är tungt att komma hem och det är svårt att skapa sig ett riktigt liv här när jag bor varannan vecka. Ja, har sökt några jobb. Det finns ingen uppsjö. Bara att vänta och hoppas.

Tyvärr är jag inte en av dem som är helt nöjd med att bara umgås med mina barn, och det är vad jag gör nu mestadels. En kväll ibland med nån kompis, men jag är inte den som orkar åka iväg varje kväll. Och hit kan ingen komma, här är liksom inget hem att ta in nån i. En röra är vad det är här.

Såå jag går runt och är rätt missnöjd. Jag har tappat sugen lite, till det mesta.