Jag brukar alltid bli lite nedstämd och deppig en stund på hösten, till någon vacker dag då det gnistrar av färger och glädjen och lyckan bubblar upp inom mig igen.
Jag tror att jag är i den första fasen nu... Jag suckar och är oglad - inte ledsen eller sur, bara oglad.
Tråkigt att lilla katten föredrar husse. Tråkigt att särbon ska dra till tyskland och england med en vän - trots jag verkligen unnar honom göra något annat! Egentligen. Fast.... oglad ändå.
Jag är liksom ingen oglad person vanligen. Nästan alltid, varje dag hela tiden så är jag glad och leende. En solig person som har nära till skratt och busar massor. Men inte nu. Bara tyst och hänger...
Det är nog hösten...
2 kommentarer:
Låter trist att du är så oglad tjejen, blir ledsen för din skull....tröstkram
Tack... begreppet "utslätad ansiktsmimik" förstår jag fullt ut såna här dagar...
Å hur snyggt är det? Hoppas gummimungiporna är tillbaka imorgon:)
Skicka en kommentar