Det är verkligen himmel och helvete att vara hemma i norr!! Himmel för att barnen är nära, för att jag kan tillbringa tid med dem och för att de bara är nära och surrar och finns...
Helvetet är det andra. Att känna hur jag dräneras snabbare än nån hinner säga vattenflaska. Energin sugs ur mig och jag vill mest av allt skrika: Låt mig vara ifred!!
Det tar nog ett tag innan jag är redo och stark nog för en flytt tillbaka. Det viktiga inför det steget är att jag själv tror att jag håller och orkar med allt. Nu orkar jag inte ens 3 dagar.
Det gör ont att inte orka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar