Det är vad jag vill just nu. Låta det bli april och vår och bara veta... vara i land med allt, eller ha strandat med en del om det är det som ska ske.
Just nu är mitt förhållande allt annat än bra. Självklart känner han sig lite överkörd eftersom det är jag som bestämt att jag vill bo varannan vecka här med honom (eller i Östergötland) och varannan i norrland. Han hade kunnat föregå det beslutet eftersom han visste att jag var enormt missnöjd med min situation, men han valde att inte vilja se. Och får man inte en dialog om det, då bestämmer man själv. Som jag gjorde.
Jag tror ju att jag blir en roligare person att leva med om jag är mer nöjd med mitt liv, men just nu är ingen av oss några roliga personer att vara med. Livet står i stand by och vi tassar omkring varann. Varje försök att prata strandar,
Det han menar på, är att klart det blir konstigt ett tag nu när livet förändras så. Ja, det är klart. Men om man intresserar sig, strävar framåt, försöker jobba tillsammans - då kan det bli väldigt bra. Ska jag sköta hela jobbet, ja då lär inget kännas braa från hans håll.
Jag vill inte leva mitt liv utan honom, men om det inte börjar rulla på i rätt spår snart så vet jag att jag inte står ut att leva med honom heller. Och just därför vill jag att det ska vara april snart. För i april, då vet jag helt säkert hur livet kommer att vara framöver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar