Jag blev en sån som älskar för mycket. Det är en tuff insikt men väl så nyttig. Jag tror inte man klarar att släppa in någon som älskar för mycket i sitt liv. Och jag tror att den som har svårt att släppa in någon fullt ut har lätt att få en flickvän som älskar för mycket. Dubbelt ansvar och ingens fel.
Jag hoppas lära av hur det var och hur jag önskar det ska vara för jag vill inte hamna i samma sits igen. För min skull och hans skull. Kärlek ska vara lätt och enkel. Pusselbitarna ska finnas där och ramla på plats en efter en. De ska inte pressas på plats och bitarna ska inte filas på för att passa.
Jag är glad att jag kan vara glad för allt som var bra och jag är glad att ha brutit den onda spialen som sög oss ner mot botten.
Jag sjunker inte ner i förtvivlan även om saknaden finns där. Det kommer bli bra, livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar