Så låg jag i fullt förlossningsarbete:) Minuterna flög fram, tiden gick så fort fast det inte kunde gå fort nog och jag bara ville det skulle vara över och bebisen ute.
Jag vet jag hade en ovanligt lättsam första förlossning - och de andra med! Men såklart jag tyckte det gjorde ont, och oj så pappan fick massera rygg:)
Det hade varit en så lång kamp att få vårt barn. Två missfall, det ena i v 17 och det andra tidigt gjorde att jag verkligen trodde att det skulle gå fel in i sista stund nästan. Jag vet inte hur många gånger jag verkligen kände att jag började blöda under den graviditeten, utan att jag gjorde det...
Han var efterlängtad min Robin. Många trodde och tror att han var nån som bara råkade bli, eftersom vi var så unga Micke och jag men han var så planerad och så önskad och efterlängtad. kärleken till honom har inte minskat med tiden jag lovar:)
1 kommentar:
Jag är dålig på att kommentera men har läst allt du skrivit.....du har världens finaste son - i alla fall om min dotter får bestämma!
Kram Annica
Skicka en kommentar