Vägskäl

Jag har väjjat länge för det här. Vägskälet som finns här, mitt framför näsan och som bara kräver en lösning.

Jag bor med mannen jag älskar men är inte sambo. Vi lever som om vi var sambo och delar på det som finns. Jag betalar inget på hyran men jag står för det mesta av maten. räknade just ihop att maten sista månaden gått på 4000 kr. Jag tror inte det är nåt ovanligt, jag tror det handlar kring det för det mesta. Kanske något mindre - det har varit flytt och semester. Men maten kostar betydligt, betydligt mer än när jag bodde själv i min lägenhet. Då klarade jag mig på 1000 kr men åt i gengäld inte lika nyttigt heller.
Det händer också att jag bidrar med lite till nån räkning - jag nyttjar ju el, telefon och dator med så det känns självklart.

Detta är ingen belastning. Jag står gärna för all mat, jag köper gärna hit en pryl som saknas. Det är ju mitt HEM, fast det inte är mitt.

Men utöver allt jag står för här så har jag egna utgifter. Två underhåll ska betalas. CSN ska betalas. Lån ska betalas. Försäkring på hem och bil. Bensin. Och hyra. Hyra på en lägenhet jag aldrig bor i. Som jag pliktskyldigt besöker för att hämta posten och där jag sovit max 15 nätter sedan inflytt i början av april. en hyra som nu landar på nätta 3000 kr. plus el. plus försäkring. 3500 kr. 42000 om året. 42000. förtitvåtusen!!!!

Man kan förihelvete inte SLÖSA bort 42 tusen!! Till ingen nytta!

Självklart så skulle jag få betala en del av hyran om jag flyttar hit. vinsten per år skulle inte vara 42 tusen.

vinsten skulle vara delaktighet i större grad. En planering av den gemensamma ekonomin. en resa mer till norrland, då och då.

När jag pratar med mannen om saken så är han nöjd som det är. Han vill inte ha nån förändring. Det ska inte vara för en ekonomisk vinst som vi flyttar ihop. Nä visst. men det får inte vara anledning till att vi separerar heller.

Jag har inte råd att leva så här. Och jag kan inte leva så här rent känslomässigt heller, i ett hem som inte är mitt men ändå mitt. Där jag känner mig hämmad att göra det jag har lust att ta tag i och där jag måste fråga om lov för att känna att det är ok att sätta upp nya gardiner eller lägga en duk på bordet.

Jag behöver få ordning och struktur i livet, utveckla goda vanor efter alla träliga sjukdomsår.

vägskäl. Jag måste få veta. Hur ser framtiden ut?
Fegbo kallar jag det som det ser ut nu.