Det är liiiite fantastiskt

Äntligen,äntligen så börjar faktiskt mitt liv att vara så som det är tänkt att vara. Och jag har ingen som helst önskan eller tro att det skulle vara nån stillsam tomtebolycka med bullbak på torsdagar och mannen på älgjakt på hösten och stickningen i korgen bredvid soffan där jag tittar på Desperate housewife och NCSI.

Även om det för några, kanske många, är vad som är LYCKA så är det inte det för mig. Mitt lugn och min trygghet ligger i något helt annat, och jag tänker inte ens försöka förklara den för då kommer jag garanterat få gå i försvar - och det finns ingen anledning. JAG vet, och det räcker.

retar mig nåt SÅÅÅÅ på kärringer som tror de hittat koden för vad som är "lyckat, lycklig och framgångsrik" och som "aaaaldrig skulle utbilda sig, för DEN lönen, för jadajadajada MITT jobb är bara bäst ändå. Och JAG minsann jag jobbar HELTID, sen 10 år!!

WOW. Liksom. WOW.... Grattis??? Jag vet helt ärligt inte vad jag ska säga *ler*

Gilla olika! Gilla mångfald och olika vägval, olika mål med livet. Gilla det go vänner!! Då kan man bli tillfredsställd i livet.